Nästan hemma
Nu andas jag återigen svensk luft, vilket känns som alldeles för länge sedan. Ändå är inte två veckor någon lång tid, men på den tiden har jag levt mig in i de turkiska vanorna alldeles för bra. Vågen vågar jag knappt ställa mig på efter all god mat och alldeles för många drinkar. Har jag inte helt fel lär den visa betydligt mer än den annars gör. Och behöver man det innan studenten? Nej!
Nåväl. Det känns dumt att vara hemma i Sverige igen, och jag vill verkligen utomlands igen. Dock lär jag få vänta till slutet av juli, då jag förmodligen ska åka utomlands med min moster. Just nu lutar det mot Rom. Fast jag vill utomlands i augusti också! Och mamma, jag är inte galen! Jag gillar bara värmen bra mycket bättre än kalla Sverige.
På två veckor har vi hunnit med riktigt mycket, och kul har jag haft. Vi har träffat en massa nytt folk, solat och badat, fotat alldeles för lite, shoppat (dock inte åt mig själv) och bara tagit det allmänt lugnt. Några utekvällar hann vi med också. Jag tyckte ändå att det var roligare vid restaurangerna nära vårt hotell. Människorna där var verkligen helsköna.
Nu väntar en massa stress hela juni ut. Först ska jag hinna slutföra alla skolarbeten innan studentveckan, och jag vet verkligen inte hur jag ska hinna (läs: orka). Sedan ska jag även börja jobba, men jag vet inte riktigt vilken dag. Eventuellt blir det nog redan fredag eftermiddag, d.v.s. imorgon. Skönt att få lite pengar, men jag behöver energi.
Magen kurrar, dags för frukost!
/ Camilla
Har ni haft det bra?
du verkar inte helt normal
Tack, uppenbarligen är inte du heller normal i så fall.