Detta sovande
Återigen orkade jag inte upp på morgonen, och knappt när jag väl försovit mig heller. Det var meningen att jag skulle ställa in alarmet en halvtimme framåt, men inte allt för otippat somnade jag istället. Mamma tänkte inte heller på att kolla om jag var hemma, och en kvart innan jag hade samling rusade hon in i mitt rum och väckte mig. Bättre sent än aldrig heter det ju. Jag var snabb sen i alla fall.
Matchen gick däremot sämre, och vi förlorade med 102 poäng. 31-133 var ställningen. Min insats kan ju kommenteras, men jag tyckte att jag spelade ganska bra. Visst missade jag mina poängförsök, men man kan ändå spela bra. Dock blir jag otroligt less på all negativ inställning i laget, och det var knappt så att jag lyckades bita ihop och sansa mig.
Efteråt hann jag vara hos mina grannar också i en timme ungefär innan de skulle åka tillbaka till Haparanda. Klösmärken lär jag nog ha några stycken av efter att Vanessa utforskat hela mitt ansikte, men det är inte hela världen. Bits gör hon också, men som tur är har hon bara tänder på underkäken, än så länge. Snart lär det nog vara värre. :-D
Snart blir det antingen städa eller plugga.
/ Camilla
