Camilla Mattila

Jag ändrade mig angående Kuiva, och stannade hemma istället. Mitt humör var redan nere i botten, och när jag slog knäet i grinden sjönk det ytterligare. Det gör inte bara ont, utan väldigt ont. Ett sår blev det också, men det är inte så farligt. Dock kan jag ha slagit någon nerv, eftersom det bara fortsätter att göra ont.

Jag tänkte att en promenad skulle hjälpa mig att rensa tankarna, och kanske få mig att glömma värken i knäet. När jag väl kom ut kände jag viljan att prestera, inte bara få motion. Därför sprang jag runt byn, men det var oerhört svårt att försöka ignorera knäet hela tiden. Hela tiden kändes det som att knäet vägde flera kilo mer än det gör, och därför inte gick att röra på lika mycket som annars. Trots att det kändes tungt tog jag mig hela vägen hem. Jag funderade t.o.m. på att springa en vända till, men sedan kom jag på att jag ville se på tv istället. Kanske är det så att jag har någon slags prestationsångest, eftersom jag hela tiden vill prestera. Jag kände pressen av att bli bra i knäet till imorgon då det är träning. Jag bara måste bli bra.

Nu är det One tree hill som står på tur, och efter det är det dags för Gossip girl. Hur som helst pågår reklampausen just nu, så jag måste ner och skala äpplen till mig och sötisen Elise.


Ha det bra!
/ Camilla