Camilla Mattila

Idag har jag en dålig dag. En väldigt dålig dag. Jag känner mig totalt ensam och övergiven, av alla. Ingen verkar i själva verket bry sig om mig. Inte på riktigt. Det kvittar hur många människor som omger mig eftersom ingen ändå bryr sig. Kanske är det vad som är meningen? Vad vet jag? Kanske är jag i själva verket ett misslyckande som inte var meningen att bli till. Ensam är jag ändå.

Nu ligger jag i min säng och mår illa. Dels av hunger men också av annat verkar det som. Träna ska jag i alla fall. Jag slutar inte träna för någonting. Det känns som det absolut viktigaste just nu. Inget tar sig upp på den nivån på hästlängder. Det är det enda som jag får ut något av just nu. Resten får skita sig totalt!


/ Camilla