Camilla Mattila

Nu är klockan alldeles för mycket igen, och det är ingen allt för stor överraskning att jag fortfarande är uppe. Visserligen har jag inte varit vaken allt för länge på lovet (läs: inte till fyra jämt), men vaknar sent gör jag ändå. Idag vaknade jag inte tidigare än kl. 14:10, då jag fick mig en chock när jag kollade på mobilen. Med andra ord har jag än en gång lyckats vända på dygnet helt. Nåväl, man måste väl passa på när det är lov. Eller? Oftast vaknar jag före tolv redan, faktiskt.

Annars har jag inte hunnit med så mycket. Den mesta tiden går åt till att inte göra någonting, men imorgon blir det ändring på det. Eller egentligen är det ju idag, men eftersom jag inte lagt mig än tycker jag att det är imorgon. Datorn har blivit en trogen vän, igen. Andreas tycker att jag är alldeles för beroende, och kanske är det sant som han säger. Jag sitter nog vid datorn lite för mycket ibland.

Snart är det nyår också, och då hoppas jag på att träffa lite folk i alla fall. Ibland känns det nästan som att folk glömt bort mig eller något. Just för den här dagen fick jag i alla fall fikagäster, men annars är det bara Andreas som jag hunnit vara med. Lovet är ju inte slut än heller, så kanske hinner jag träffa fler. Jag är inte allt för svår att nå i alla fall, om nu någon skulle vilja umgås. Nu ska jag i alla fall försöka underhålla mig med annat ett tag, och förhoppningsvis kunna somna också.


God natt!
/ Camilla