Tur i oturen
Nu är jag hemma från Haparanda. Det blev en lång dag, mycket längre än jag trodde. Efter skolan hann jag nätt och jämnt hem före vi for tillbaka igen. Jag hade tänkt mig endast några timmar i farten, men det tog två timmar bara på Ikea. Suck, jag höll på att mista tålamodet helt och hållet. Jag kan gå runt och strosa i affärer hur länge som helst, men när man väl vet vad man ska ha har jag verkligen inget tålamod att bara stå och glo på saker.
Jag hann inte med att köpa något av det jag skulle. Det enda jag fick med mig hem var en massa presenter till Elise och två nya kuddfodral till mina jättekuddar. Listan på vad jag egentligen skulle ha är lång, men jag får väl snällt vänta till nästa gång. Då har vi förhoppningsvis mer tid till andra affärer. Nu fick jag nästan springa igenom flera affärer på lite mer än en halvtimme.
Jag höll inte på att mista tålamodet bara på Ikea, utan även på mina familjemedlemmar. Jag blir så himla less på att jag bara får ta emot klagomål och gnäll. Som jag blivit påmind om så många gånger förut slutar man tydligen lyssna efter nog mycket sådant, men ändå avtar aldrig det när det är mig det är frågan om. Nåja, ett år kvar nu. Ett långt år.
Det hade kunnat gå riktigt illa för oss allihop på väg hem. Halvvägs hem sprang nämligen en älg över vägen, väldigt nära bilen dessutom. Som tur var hann jag sakta in i tid, och älgen sprang fort över vägen. Eftersom vi hade lilla bilen hade vi nog fått älgen över oss annars. Vi hade tur i oturen helt enkelt.
/ Camilla
Jag hann inte med att köpa något av det jag skulle. Det enda jag fick med mig hem var en massa presenter till Elise och två nya kuddfodral till mina jättekuddar. Listan på vad jag egentligen skulle ha är lång, men jag får väl snällt vänta till nästa gång. Då har vi förhoppningsvis mer tid till andra affärer. Nu fick jag nästan springa igenom flera affärer på lite mer än en halvtimme.
Jag höll inte på att mista tålamodet bara på Ikea, utan även på mina familjemedlemmar. Jag blir så himla less på att jag bara får ta emot klagomål och gnäll. Som jag blivit påmind om så många gånger förut slutar man tydligen lyssna efter nog mycket sådant, men ändå avtar aldrig det när det är mig det är frågan om. Nåja, ett år kvar nu. Ett långt år.
Det hade kunnat gå riktigt illa för oss allihop på väg hem. Halvvägs hem sprang nämligen en älg över vägen, väldigt nära bilen dessutom. Som tur var hann jag sakta in i tid, och älgen sprang fort över vägen. Eftersom vi hade lilla bilen hade vi nog fått älgen över oss annars. Vi hade tur i oturen helt enkelt.
/ Camilla
Kommentarer
Trackback
