Ensam och övergiven
Ibland känner jag mig bara så himla less. Det är som att jag är ensam och övergiven, helt bortglömd. Hela sommaren har varit såhär, ingen som någonsin vill hitta på något eller något liknande. Varje dag går jag och hoppas på förbättringar, men de kommer aldrig. Hoppet är som bortblåst nu. Det här året kommer att bli ett rent helvete. Alla har slutat bry sig om mig nu. Enda människan som verkar bry sig om mig mer är Elise. Hon glömmer minsann inte att påminna mig om hur viktig jag är för henne o.s.v.
Själv försöker jag tänka på alla så mycket som möjligt. Jag litar på alla, vilket jag på senare tid märkt att jag absolut inte borde göra. Alla ger mig falska förhoppningar jämt och ständigt bara. Snart orkar jag inte mer.
/ Camilla
Kommentarer
Trackback
