Cykeltur

Gud vad det är skönt att cykla! Jag förstår inte varför jag kommer med en massa undanflykter varje gång jag egentligen borde vara ute och träna. Min cykel är varken den bästa eller skönaste att cykla med, men det går ju åtminstone framåt. Dock har jag alltid världens otur att ha en stark motvind hem. De gånger ångrar man ibland att man inte vänt tidigare, men samtidigt är det ju bara bättre träning.

Jag orkade faktiskt cykla runt Juoksengi nu, och jag är nöjd! Jag är sämst på att veta hur långt det är överallt, men jag tippar på att det blev en bit över 3 mil i alla fall. Kanske tar jag och promenerar till mamma också. Att promenera är som avkoppling för benen, men samtidigt är 1,25 mil en bra bit att gå. Nu beror det mest på om jag får sällskap eller inte. Jag föreslog att Elise skulle kunna cykla bredvid mig medan jag går, men jag får ju se vad hon säger när hon kommer hem.


/ Camilla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0