Camilla Mattila

Går det att göra annat än beundra det svenska skidlandslaget? Det var en ren njutning att kolla på skidstafetten herrarna precis åkte! Richardsson, Olsson, Södergren och Hellner - vilka skidåkare! Hellner är helt oslagbar! Länge var jag orolig för Northug, som åkte som ett skott och tog ikapp hur mycket som helst, men HELLNER är störst! Vilken fart den killen har! Jag kan inte sätta ord för loppet. Det måste helt enkelt ses!


Sveriges skidkung!


/ Camilla

Skönt att det äntligen är torsdag på riktigt, för de senaste tre dagarna har jag varje dag trott att det var torsdag. Åtminstone har det känts precis som torsdag, och frågan är varför? Visserligen brukar jag inte åka bort från Luleå på tisdagar, men jag vet heller inte vad som är typiskt torsdagar för mig. Äsch, nu slipper jag ju vara vilse när det gäller dagar om jag inte tror att det är torsdag imorgon också. ;-)

Vad som däremot verkar vara riktigt typiskt vintern, och februari, är kylan! Ena dagen känns det som vår, medan det andra känns som bitande kall vinter. Det har inte varit något tal om att gå ut för mig, men idag har jag klätt på mig riktigt varmt, så jag kanske vågar mig ut på en promenad. Om inte annat kan jag med gott samvete kolla på OS hela kvällen, och den som får syn på mig efter vägarna lär få sig ett gott skratt då jag har en tendens att vara helt vit redan efter en kort stund. Sist var t.o.m. ögonfransarna helt vita, och mamma höll på att dö av skratt!


/ Camilla

Det finns i nuläget inget underbarare än att slå på OS-sändningarna på tv och se att det går himla bra för Sverige! Två medaljer, varav båda är guld. Det går inte att vara stoltare över att vara svensk! Kalla och Ferry, helt klart namn att lägga på minnet! Vi får hoppas resten av tävlingarna bär mot GULD de också, eller åtminstone medalj. Jag hade mer än gärna följt herrarnas skidskytte, men dessvärre har jag suttit i bil den större delen av kvällen, och när jag kom hit hann jag inte mer än fika en semla och umgås med lillasyster innan jag fick tid över för tv:n. Tack och lov för lediga dagar under OS!



Imorgon väntar en kemiföreläsning på Marratech, och sedan om vädret tillåter en promenad med Theo! Tur att åtminstone någon är glad över att jag kommer hit. Vore jag inte en aning allergisk mot hundar skulle jag kunna vara med honom mer, men som det är nu kliar det i näsan nästan konstant om någon av hundarna kommer nära. Det verkar även vara då de vill komma till en som mest. Allt är inte alltid så lätt.

Nu ska jag rätta en kemirapport. Givetvis framför tv:n. ;-)


/ Camilla

En pissigt jävla dålig dag! Söndagar borde helt klart utrotas, eller så kan man börja med att utrota helvetet jag befinner mig i. Jag förstår inte för en sekund varför jag alltid måste vara den som får nitlotten i hand. Allt är ju tydligen alltid mitt fel på ett eller annat sätt, så det måste bero på det. Hata världen!

Imorgon bär det av till Luleå. Inte en jävla sekund för tidigt!


/ Camilla

Nu har jag precis fått i mig middag. Alldeles för sent också, precis som vanligt. Dock slutade skolan kl 16:15, och efter det åkte jag till Willys och handlade. Allt tar sin tid, och hem kom jag frusen och med en massa mat. Varför är det alltid iskallt väder när jag tänkt handla? Dessutom handlade jag så mycket att det blev lite tungt, och jag hade inte mina tjockare vantar på mig. Behöver jag ens säga att jag tappade känseln från både fingrarna och tårna? Jag kunde inte böja på fingrarna på flera minuter när jag väl kom in i värmen. Dock behöver jag inte handla mat på länge nu känns det som, så något bra ledde det till också. Frågan är bara om jag måste äta som en gris ikväll och imorgon, eller om allt helt enkelt vill få plats i frysen. Den blev proppfull redan efter jag lagt in torsk- och kycklingfiléerna. I kylen väntar en massa annat som ska in dit. Suck.

Snart ska jag diska undan mitt berg på diskbänken, och efter det ska jag plugga. Jag tänkte ta sovmorgon imorgon på morgonen, och istället göra uppgifterna hemma ikväll. Det funkar precis lika bra om man frågar mig. Om jag orkar och ids ska jag även ta mig an lite fysik eller kemi. Ju mer jag pluggar idag och imorgon, desto mindre behöver jag ju ta med till Övertorneå på fredag!


/ Camilla

Idag känner jag att jag är värd lite vila. De senaste dagarna har gått åt till plugg, vilket resulterat i alldeles för få sovtimmar. Även om klockan inte ens är halv tre ligger jag i soffan och gäspar. Det finns hur mycket som helst som jag skulle vilja göra, och minst lika mycket på vad jag borde göra. Frågan är bara hur i all världen jag ska orka? Jag kan sträcka mig till att gå till Coop Forum och posta ett brev samtidigt som jag hämtar ut mitt paket. Samtidigt tar jag not ut soporna, och är jag jätteduktig kanske jag lämnar gamla tidningar i tidningscontainern också. Och när jag ändå går åt det hållet kanske det är lika att boka en ny tvättid också. Jag väntar bara på lite överskottsenergi!

Kemitentan idag var ganska lätt. Dock har jag pluggat alldeles för lite för att få ett bra resultat, men jag räknade att jag får minst 30% på provet. Ibland är det tur att kraven är så låga på varje deltenta. Till nästa ska jag minsann plugga mycket mer! Jag lovar även att det inte bara är ord, utan jag brukar plugga flitigt när det gäller kemi. Nu har jag bara inte hunnit för att det dykt upp en massa annat. Frågan är bara varför det går så segt så fort det handlar om kemi eller matte? Eller så är jag ett hopplöst fall. Den som lever får se.


/ Camilla

Tentan kryper allt närmare, och pessimisten i mig börjar komma fram. Ikväll skulle jag plugga för fullt, men vad har jag då gjort? Ätit, fikat, kollat på tv, pratat i telefon, läst bloggar, undersökt nya facebook och sist, men inte minst - pluggat. Min mage (eller hjärna) skriker alltid efter mat, mackor eller godsaker när jag ska plugga. En vän till mig uttryckte det som att jag tröstäter. Kanske är det vad man gör, eller så försöker man hitta undanflykter för att slippa plugga just för stunden? Det känns som att tiden är för knapp, men vad säger man? Jag har väl hela natten på mig. ;-)

Annars har jag även packat min väska alldeles för full som vanligt. Jag och Ida tänkte vara duktiga och äntligen ta oss an fysiken. Den har minst sagt hamnat på efterkälken när man jämt har saker att göra i kemin. Fast samtidigt vill man kunna satsa helhjärtat på något ibland också. Det verkar vara då det går som bäst för mig också. Frågan är bara varför i all världen jag sitter här och skriver när jag ska plugga? Nu blir det skärpning! En stund i alla fall.


/ Camilla

Idag har plugget artat sig förvånansvärt bra, och jag tvivlar inte en sekund på att jag ska orka plugga i ett x antal timmar till. Allt blir så roligt när man väl förstår vad det handlar om! Istället för att sitta och "tröga" sig över allt går det som på räls att skriva också. Om någon inte upplevt den känslan någongång, måste jag säga att den är helt underbar. Det är då man får upp hoppet igen!


Utsikten från mitt vardagsrum just nu (och fråga inte varför jag inte tänka på att fota tidigare)

Observera att bilden är tagen inifrån, därav är inte ljuset rättvist.


/ Camilla

När jag kollade ut idag såg jag världens blåaste himmel, eller åtminstone årets blåaste och härligaste himmel hittills. Efter att ha öppnat fönstet och insett att det inte ens var kallt ute ångrade jag mig skarpt att jag inte åkte till Övertorneå igår. Om det nu ens är lika fint väder där idag. Tankarna gick främst till skoter, skidor, slalom eller andra uteaktiviteter. Dock fick jag nöja mig med en härlig promenad här i Luleå istället. Det gick inte av för hackor det heller.

Annars hade jag tänkt åka till Storheden en sväng, men jag tror att jag ägnar mer tid åt att plugga idag istället. Om jag känner mig hyfsat nöjd med pluggandet imorgon innan affärerna där borta stänger, så åker jag då istället. Det är ändå inte ens något särskilt viktigt jag behöver därifrån, så jag ska nog klara mig.

Nu väntar plugget!


/ Camilla